Att busa
Det var en lurvig varelse som snabbt som blixten sprang upp i sängen med sitt ben när en annan, mindre lurvig en, försökte få tag i benet.
När täcket plötsligt föll ner över den lurviga glömdes benet bort och det blev himla roligt att busa under täcket istället. Kika fram emellanåt för luft och för att se om nån annan ville leka, för det blir ju lite tråkigt att leka själv efter en stund.
Fast man måste ju ändå hålla lite koll på vad som händer i rummet intill, om någon, ve och fasa, skulle försöka ta benet av en. Nej, det är nog bäst att vara på sin vakt.
Kommentera
Trackback
