Som liten spenderade jag mycket tid hos gamlafaffa och fammo, några av mina finaste barndomsminnen kommer från promenaderna med gamlafammo, när vi plockade blommor i backen. Hon gjorde även den bästa blåbärspajen i världen, har ännu inte smakat en godare paj. Tyvärr gick hon bort redan innan jag börjat skolan och mot min vilja börjar minnena att blekna allt mer. Så när jag hittade två diktsamlingar från tidigt 1900-tal läste jag genom den på några timmar, dikter som fina gamlafammo läst för många år sedan. Viola Renvall blev en favorit, hon skrev så fint så fint om hösten, ån och kamp.