En långpromenad i solsken

 
Solen tittade fram och vi hann med en uppfriskande långpromenad innan jag stack iväg och jobbade några timmar.
 
 
Vi njöt av att ha solens strålar med oss under hela promenaden, jag och Mocca alltså. Då blir man så glad så man bara rullar runt i snön och springer omkring som en tok. Minusgrader och snö är visst grejen för den hårigaste familjemedlemmen.
 
 
Men när vi kom till en korsning med frusna nypon stannade vi till ett slag, försökte balansera kamera och hund sittandes på knä mitt i korsningen. Tur att det inte var så många i farten just då.
 
 
Ah, troligen bästa sättet att börja en dag på, solsken ger så mycket energi!

Att busa

Det var en lurvig varelse som snabbt som blixten sprang upp i sängen med sitt ben när en annan, mindre lurvig en, försökte få tag i benet.
När täcket plötsligt föll ner över den lurviga glömdes benet bort och det blev himla roligt att busa under täcket istället. Kika fram emellanåt för luft och för att se om nån annan ville leka, för det blir ju lite tråkigt att leka själv efter en stund.
Fast man måste ju ändå hålla lite koll på vad som händer i rummet intill, om någon, ve och fasa, skulle försöka ta benet av en. Nej, det är nog bäst att vara på sin vakt.

En söndagsutflykt

När solen skiner och det är söndag passar en liten söndagsutflykt utmärkt, ut till skogen och vattnet.
Där tre svanar visst höll till. Ståtliga fåglar detdär.
Mocca levde livet i sanden, rullade, grävde och sprang. Plaskade omkring i vattnet lite också, men att våga gå längre ut för att simma är visst lite för skrämmande ännu. Kanske nästa sommar.
När vi var hemma igen väntade duschen, helt otroligt hur mycket som fastnar i en lapphundspäls, men det är den bästa som finns när det är mysdags (ja, helst utan sand då förstås). Varm och go.
 
Hoppas ni haft en fin helg!
//Becka

Tidigare inlägg Nyare inlägg