The last day

Spenderar min sista natt här i Laos på ett hotell intill flygplatsen, tidigt imorgon lyfter flyget mot nya äventyr och jag är så redo. Men om vi ser tillbaka på de senaste veckorna lite innan vi börjar snacka nya äventyr, berättade redan om hur det fungerar och vad vi gör på childcare programmet, så nu tar vi och ser lite på teaching också tycker jag!
 
 
I tre veckors tid har jag alltså varit på två olika skolor här i närheten, en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen. De två samma klasserna varje dag med barn i 8 - 9 års åldern. Det lärs inte ut engelska i normala fall i dessa skolor, endast av oss volontärer, så det är väldigt enkla saker vi försöker lära ut så som kroppsdelar, frukter och veckodagarna. 
 
Eftersom de älskar att måla och rita gjorde vi det nästan varje dag, vi försökte även leka mycket och använda de nya orden som vi tagit upp under lektionen. 
 
 
Hur jag trivdes? Så, så, så bra. Älskade varje minut vi spenderade i klassrummen. Till skillnad från childcare kändes detta verkligen som om man kunde hjälpa och man såg konkreta framsteg vecka för vecka. Sen är barnen så härliga, den energi de ger och lyckan de visar när de förstår något eller lyckas uttala ett svårt ord. Oslagbart.
High-five och kramar blev det många av varje dag. 
 
 
Jag är verkligen så glad att jag beslöt att byta till teaching efter två veckor på childcare, detta var verkligen min grej. Efter att ha lärt känna dessa barn i tre veckor gick det inte helt smärtfritt att säga hejdå en sista gång idag, men till all lycka har jag nu en hel drös med bilder, selfies och videon på min telefon med alla dessa coola kids som jag kan se tillbaka på när jag saknar dem lite extra. För sakna dem kommer jag verkligen göra. 

Gone fishing

 
I söndags fick jag hänga med Micky, Ticky och Kai (som är de som håller koll på oss och tar hand om oss) på en fisketur med några lokala, ta del av en riktig lao picknick. Vi körde på en dålig väg genom risfält på motorcyklar och kom tillsist fram till denna "koja".
 
 
Här gick gåsar och ankor omkring.
 
 
Så även höns och kalkoner.
 
 
Samt en och annan get och lite kossor. 
 
 
Intill fanns dammen där de skulle fiska, under regnperioden är hela området vattenfyllt så fiskarna har kommit dit helt naturligt. Så här fiskar man alltså i Laos, inga metspett och svirvlar, ett stort nät kastas ut och halas sedan in. 
 
 
Ibland åker man själv med ner i plurret. 
 
 
Efter att ha övat på tekniken lite fick de minsann en hel del fångst. 
 
 
Fiskarna saltades och sattes över elden för grillning, vi åt dem med god aptit tillsammans med sticky rice och papayasallad. Catfish var godare än jag hade trott, speciellt med tanke på hur vattnet såg ut i dammen var de fiskades. 
 
 
Vi fick oss många goda skratt när vi åt, mest åt mig då som kanske var lite ovan att äta en hel fisk, som fortfarande hade kvar alla inälvor och andra mysiga saker, med händerna blev det plötsligt dags för nästa måltid. En riktig lao specialitet tydligen, fresh duck blood. 
 
Det åts med lite pressad lime, kokt anka och grönsaker. Gänget skrattade igen åt mig och mina miner när denna rätt togs fram, crazy lao people...
 
 
Ting och Tip åt med god aptit, jag fick ner två skedar, inte så illa som jag hade trott, men inget jag behöver testa flera gånger heller. 
 
 
Härliga tjejer det där, dock var språket klurigt, ingendera av oss förstod ett ord utav vad den andra sa, men roligt hade vi ändå!
 
Det var så himla roligt att få följa med och uppleva en riktig Lao picknick med ett gäng lokala invånare, att få se en glimt av "the real Laos" liksom. 

Om en lördag

 
 
Eftersom jag plötsligt befann mig helt ensam på området idag då alla ur vår fantastiska Laogrupp som började här för fem veckor sedan antingen rest hem eller påbörjat nya äventyr och de fyra nya volontärerna åkt till Vang Vieng över helgen, fick jag hitta på något att fördriva tiden med själv. 
 
 
Eftersom detta är min sista helg i Laos drog jag in till centrum för att se staden en sista gång. Strosade runt och fotograferade färggranna hus mest och hittade en himmelens mysig gata som jag gärna hade spenderat mera tid på. 
 
 
 
Mitt mål var dock att äta min favoriträtt en sista gång, Sticky rice with mango. Åh, så gott!
 
 
Och rätten fick som vanligt sällskap av en mangofruitshake. 
 
 
Nöjd och glad gick jag sedan för att ta en tuk tuk tillbaka, vilket visade sig vara svårare än jag trott. Om kvällarna (vi har varje gång bara åkt tillbaka på kvällen) kan man ta nästan vilken tuk tuk som helst och det kostar det samma varje gång. Om dagen däremot är det bara privata tuk tuk´s i centrum så när jag väl märkte det efter att ha frågat x-antal chaufförer började jag promenera mot morningmarket där själva "hållplatsen" för tuk tuk finns.
 
Råkade gå lite vilse och så men fick ju se president palatset, en liten skymt i alla fall. 
 
 
 
Jag hittade en lugn och fin gata med färgglada löv på, plötsligt kändes det som höst. Fann tillslut en tuk tuk och lyckades ta mig tillbaka.
 
 
Lagom till solnedgången hoppade jag av men bytte snabbt om och hoppade upp på en cykel istället för att försöka fånga den rosa himlen. 
 
 
 
Stötte på ett gäng kossor och deras ägare som vallade hem dem på sin scooter.
 
 
Älskar när det börjar skymma här, då allt lugnar ner sig, vattnet som blir alldeles spegelblankt och himlen som sakta antar en rosa eller orange ton. Då är det som allra vackrast här om ni frågar mig. Det är något extra.

Tidigare inlägg