Mocca

 
Det är lite lustigt hur jag för varje år tar mindre och mindre bilder, speciellt på Mocca. Jag har så många bilder från när hon var en liten valp, med knappt någon päls och öron som stod rakt upp. 
 
 
Från de senaste två åren har jag knappt några bilder alls på vår hårboll, tappade totalt inspirationen för att fota djur. Under de senaste veckorna har jag dock hittat in till flera instagramkonton med just hundar i fokus, och vilka bilder! 
 
 
Blir lika imponerad varje dag över bilderna jag ser och så inspirerad, så det lär ska bli en hel del fotande av världens bäsra hund nu i ett tag framöver igen. Speciellt i sommar ska vi dra ut på ett och annat fotoäventyr.

En långpromenad i solsken

 
Solen tittade fram och vi hann med en uppfriskande långpromenad innan jag stack iväg och jobbade några timmar.
 
 
Vi njöt av att ha solens strålar med oss under hela promenaden, jag och Mocca alltså. Då blir man så glad så man bara rullar runt i snön och springer omkring som en tok. Minusgrader och snö är visst grejen för den hårigaste familjemedlemmen.
 
 
Men när vi kom till en korsning med frusna nypon stannade vi till ett slag, försökte balansera kamera och hund sittandes på knä mitt i korsningen. Tur att det inte var så många i farten just då.
 
 
Ah, troligen bästa sättet att börja en dag på, solsken ger så mycket energi!

Att busa

Det var en lurvig varelse som snabbt som blixten sprang upp i sängen med sitt ben när en annan, mindre lurvig en, försökte få tag i benet.
När täcket plötsligt föll ner över den lurviga glömdes benet bort och det blev himla roligt att busa under täcket istället. Kika fram emellanåt för luft och för att se om nån annan ville leka, för det blir ju lite tråkigt att leka själv efter en stund.
Fast man måste ju ändå hålla lite koll på vad som händer i rummet intill, om någon, ve och fasa, skulle försöka ta benet av en. Nej, det är nog bäst att vara på sin vakt.

Tidigare inlägg