Om vintern

Vid det här laget vet ni väl att vintern inte är min grej, inte alls faktiskt. Jag brukar få väldiga ångestkänslor när jag märker hur vintern smyger sig på, hur det gradvist blir kallare och mörkare ute, hur jag ständigt får gå huttrande omkring i lager på lager av ylle. Så brukar det vara, jag brukade brista ut i tårar vissa dagar när jag inte orkade med kylan och mörkret mera. Ja, det är så det brukar vara.
Men iår, iår är det som om jag inte hann med, att jag inte hann märka hur årstiderna bytte, jag har levt på Australien och alla de fina stunderna från sommaren och det är som att jag först idag insåg att det är vinter påriktigt. Ingen gråtattack, inga ångestkänslor, för detta är ju den bästa tiden på året, juletiden, advent och efter jul flyger jag iväg till varmare breddgrader i nästan tre månader (mer om det kommer i ett skillt inlägg). Det är så himla skönt, att helt och fullt kunna njuta av denna korta tid, min favorit högtid.
 
Ah, hoppas på att detta blir den nya trenden.

Tacksamhet

Ljusen håller på att ta slut, tårtan är nästan uppäten och av muffinsen finns inte en smula kvar. Känner bara en så enorm tacksamhet för att jag får ha så fina människor i mitt liv. 
Idag har jag och några vänner suttit här, runt matsalsbordet som igår var fyllt av min fina familj, här satt vi med en himla massa ljus, tårta och annat gott och lyssnade till julmusik när det mörknade ute.
Man tänker lite för sällan på hur bra man har det. Alldeles för sällan.

Nitton

Ett år äldre och många erfarenheter rikare, hann ju knappt blinka och så hade ett år gått. Raketsnabbt.
På ett år hann jag resa till andra sidan världen, blir kär, få så många nya, fina vänner och ta studenten. Jag har fått omvärdera mycket, fått planera om och tänka om. Ett omvälvande år på många sätt, ett fint år.
Välkommen nitton, hoppas detta år blir minst lika fint!