Den nionde graven
Under sommaren kom jag in i en riktig läsperiod, har ständigt haft en ny bok på gång och biblioteket har besökts många gånger. Till hösten och speciellt under vintern blir böckerna min räddning undan mörkret och framför allt kylan som är så jobbig, då är det bästa som finns att få försvinna in i en ny historia.
Igår påbörjade jag Stefan Ahnhems Den nionde graven och jag kan inte sluta läsa. Jag är totalt fängslad i de grymma mordutredningarna i Danmark och Stockholm, funderar över vad hur brevet från sena nittiotalet hänger ihop med resten av historien och sitter på helspänn för vad som lurar bakom nästa sida.
Jag är imponerad och fascinerad över hur en författare lyckas dra in en läsare på detta sätt, från den första meningen. Ännu på sid 393 är jag lika inne i händelsen, lika ivrig att få läsa de resterande 174 sidorna. Det är en konst.
