Utmarkerna

 
Under sommaren och hösten får jag alltid ett ryck då jag bara vill läsa, läsa, läsa, hela tiden sitta med näsan i en ny bok. Oftast deckare. Men i sommar hade jag tänkt läsa annat än deckare, spenderade över en timme inne på bibilioteket i ett försök att låna böcker som inte var deckare. 
 
 
Mitt försök gick inte så bra, när jag tröttnat att stirra på bibliotekets böcker utan att finna en endaste bok intressant satte jag istället tänderna i Arne Dahls bok, Utmarkerna. Som jag fastnade, så himla spännande att jag satt upp halva natten och läste halva boken. Så fot fortsättningen kommer ut som pocket ska den beställas tillsammans med Läckbergs nyaste, Häxan. Jag ska nog hålla mig till deckare tror jag. 

Bladvändaren

 
Under de senaste tre månaderna har jag läst en hel del, genrer jag vanligtvis inte brukar välja men även en del krim. Jag har ändå försökt välja ganska snälla böcker, ni vet, sådana man inte blir paranoid och får mardrömmar av. Men nu har jag satt tänderna i en riktig rysare, en bladvändare utan dess like fastän det går lite långsammare då den läses på norska. 
 
 
Det är förstås en Kepler jag fått tag i, Kaninjägaren (eller Kaninjegeren som jag då läser). Jag har hittills inte stött på en författare som klarar av att balansera upp en rysare så bra som Kepler gör, ruggigt spännande och riktigt ryslig men utan att det blir för skräck-likt. 
 
 
 
Sitter och vänder blad efter blad, spänd och nyfiken på vad som händer på nästa sida. Skulle helst sitta med näsan i den och en rykande het kopp te brevid, höra när regnet smattrar mot plåttaket. Kanske jag hinner med det också. Kepler alltså, har ni inte läst, gör det.

Viola Renvall

Som liten spenderade jag mycket tid hos gamlafaffa och fammo, några av mina finaste barndomsminnen kommer från promenaderna med gamlafammo, när vi plockade blommor i backen. Hon gjorde även den bästa blåbärspajen i världen, har ännu inte smakat en godare paj. Tyvärr gick hon bort redan innan jag börjat skolan och mot min vilja börjar minnena att blekna allt mer. Så när jag hittade två diktsamlingar från tidigt 1900-tal läste jag genom den på några timmar, dikter som fina gamlafammo läst för många år sedan. Viola Renvall blev en favorit, hon skrev så fint så fint om hösten, ån och kamp. 

Tidigare inlägg